Nick & Norahs oändliga låtlista
Dev kommer från en stad i New Jersey som heter Lodi. Det tycker jag passar väldet bra eftersom han är raka motsatsen till en idol.
Sidan 11
Jag vågar kasta en snabb blick mot publiken, men nu kan jag inte se henne. Jag kan inte se särskilt många hon överhuvudtaget. Bara en massa han [...].
Sidan 13
Tjejen är klädd i flanellskjorta. Om det beror på att hon vill återinföra den enda av alla trender de senaste femtio åren som fortfarande inte har kommit tillbaka eller om det beror på att skjortan är precis lika bekväm som den ser ut, det vet jag inte.
Sidan 15
Och tjejen hon hugger tag i ser välbekant ut på något sätt. Inte på ett var-inte-vi-på-läger-tillsammans-när-vi-var-små-sätt, utan mer på ett klev-inte-jag-över-dig-för-att-komma-fram-till-herrtoan-häromkvällen-sätt.
Sidan 31
I samma ögonblick som Caroline är på väg att vräka ur sig något giftigt ger sig Hunter och Dev på en jävla Green Day-cover, och med ens blir vi sju år igen och börjar studsa okontrollerat, som om vi spottat ut Ritalin-tabletterna när mamma vände ryggen till. Vi blir en enda stor uppspeedad kropp, en flock febriga celler som dras till varandra när gitarristens riff fyller lokalen med elektricitet.
Sidan 31-32
Det är min tur att bana väg och jag får tvinga benen att röra sig framåt. Det är inte så att jag är full eller hög eller utmattad. Jag är tillintetgjord. Och det försvagar alla minnen.
Sidan 35
Kanske är det bara bilen som vägrar starta, men jag får känslan av att det säger en del om mitt liv också. Ja, den här plåtlådan, vars metallfjädrar skaver mot mina lår genom det slitna sätet, den här reliken från kalla kriget, som inte reagerar på Nicks fruktlösa kommandon, den är som en jävla metafor för hela mitt sorliga liv: DEFEKT.
Sidan 37
"Skorna ingår i bilköpet Caroline", svarar jag henne. "Att bära slitna Conversekängor är varje Yugo-ägares plikt. Det är typ en regel. Det står i bilens manual."
Sidan 39
Jag blir påmind om att Jesus dog för Carolines synder, inte mina - jag tillhör inte hans folk - så varför försöker jag rädda arslet på henne ännu en gång när äventyret väntar på mig strax utanför dörren?
Sidan 41
Okej, visst hänger jag mest med queercore-gänget och så, men ändå, jag skulle aldrig, aldrig någonsin ha kunnat föreställa mig att en kille skulle kunde säga "Hej baby" och verkligen mena det. Han hade lika gärna kunnat vissla efter ett par bröst på gatan, tonen är den samma. Vem gör så?
Sidan 48
Jag låter Jessie backa, och vi lämnar vår parkeringsplats till vem det nu är som kommer härnäst. På något sätt känns det bra att vår sorti blir någon annans lycka.
Sidan 51
Carolines mellannamn må vara Packad, men det gör henne inte puckad.
Sidan 59
"Redo kan man aldrig vara", säger hon. "Bara beredd."
Sidan 71
De står lutade mot den röda väggen, intrasslade i en sån där djup, själfull kyss som får varje betraktare att känna djup, själfull avundsjuka.
Sidan 81
Allt stämmer. Vi bollar orden mellan oss. Hon skickar över en mening och jag passar tillbaka.
Sidan 84
Att sätta sig här på trottoarkanten och stirra i asfalten är lika med nederlag - men ett nederlag som ligger nära till hands, så jag sätter mig ner och låter fingrarna vandra utmed trottoarkanten.
Sidan 106
Jag bad henne aldrig att gå. Hon valde att gå. Det är inte mitt fel.
Det var hon som gick.
Det är bara hon som kan komma tillbaka.
Sidan 106
"Gjorde jag? Jag vet inte om det är gulligt eller skumt att du kommer ihåg det."
"Är inte gulligt och skumt samma sak för dig?", vågar jag fråga.
Sidan 109
"Nick, om Norah inte är här så är hon där, fattar du väl. Du behöver bara lista ut var där är."
Sidan 111
"Men jag säger samma sak till dig som jag säger till mina fem döttrar när de blir fula i mun: Det är en gentleman du pratar med, ingen rollbesättare för Sopranos. Så visa lite hyfs eller avlägsna dig från min bil."
Sidan 115
"Se till att lära känna honom först. Ingen av er har den rätta mentaliteten för one night stands. Ni är så där känsliga och jobbiga. Ta det försiktigt."
Sidan 143
Men man ser väl inte planeterna om man stirrar mot solen. Man förblindas.
Sidan 146
Vi har inte riktigt nått fram till den punkt där vi avsiktligt kan röra vid varandra igen, men man tackar ju inte nej till oavsiktliga krockar.
Sidan 153
"Så kanske det är", säger jag. "Med det du pratade om. Att världen har fallit samman. Tanken är kanske inte att vi ska samla upp skärvorna och pussla ihop dem igen. För det kanske är vi som är skärvorna."
Sidan 157
Jag tror att det är gryningen som närmar sig och vi är lika sömniga som vi är klarvakna, [...].
Sidan 158
Här verkar businessvärldens ungtuppar inte begripa eller vilja begripa att tiden närsomhelst kan stanna och att de kanske borde tänka lite på den där levnadsregeln, På den sjunde dagen skall du vila. Hallå! Stanna upp och njut av livet. Rekommenderas varmt.
Sidan 158
Om det visar sig att han är bög kommer jag att bli vansinnig. De får jämt, jämt, jämt de bästa!
Sidan 160
Jag är ganska säker på att han varken noppar eller vaxar, men nog har han misstänkt vackra ögonbryn. Eller om det bara är jag som börjar få misstänkt vackra känslor.
Sidan 164
Nej, när regnet kommer låter du det bara komma och hälsar det med ett leende och en jigg på trottoaren, för kan du vara lycklig när det regnar så klarar du dig rätt bra i livet.
Sidan 169
Min mun sliter sig motvilligt från hans kropp när jag ställer mig på tå för att viska i hans öra vad jag vill göra med honom. Av någon anledning väljer jag de ljuva orden i stället för de vulgära.
Sidan 176
Jag menar, efter alla avbrott och signalfel så borde väl också det här tåget komma iväg tillslut. Varför så jävla bråttom?
Sidan 179