Jag är nykär igen! Och det är för första gången på riktigt länge. Jag har saknat det. Och jag känner att jag riktigt toklängtar till fjärde mars. Det är snart bara en månad kvar så jag ska överleva både väntan och konserten. Jag känner att jag bara förutsätter att alla vet vad jag pratar om, men det gör bara de som vet vad jag pratar om. Och för alla de som inte vet vad jag pratar om så pratar jag såklart om min hjältar Tokio Hotel <'3 Fråga mig inte varför jag kallar dem för mina hjältar. För det kan jag inte svara på. Förmodligen är det för att de tillhör den lilla skaran av personer jag älskar. Jag älskar inte dem personligen, utan jag älskar det de gör. Och det jag för tillfället jag älskar mest med dem (tror jag) är att jag ska få se dem live. En dröm som jag har haft i över två år. Visst är det lite tokigt att jag inte har gjort något åt det tidigare? Men nu ska jag ta tillfället i akt. Och om de kommer tillbaka i sommar ska jag ha ståplats. Tänk att få se dem live, utomhus, vara sunkig efter ett par dagas köande och stå och hoppa i en solnedgång i ryggen och hjältarna framför. Jag vill! Eller tänk om de kommer till Peace and Love. Jag skulel dö! Och tänk om de får för sig att komma till Marseille eller Nice när vi är där? Då skulle jag gå på en fransk konsert med mina hjältar. Drömmen är ju så klart att få se dem på deras hemmaplan. Men just nu är det lite avlägset. Och här har ni det som väckte min kärlek igen. Jag ser dem. Jag ser att deras scenspråk inte har förändrats trots diverse stilbyten. Jag hör min favoritlåtar. Av de låtar som de spelade här, på MTV Day i Grekland i oktober är mina favoriter Noise och Für immer jetz. Men de låtar jag ser mest fram emot att se är An deiner Seite (alla tiders favoritlåt), Kampf der Liebe (favoritlåten på nya albumet) och Durch den Monsun (genombrotts låten). Bill @ MTV Day
