Dash och Lilys utmaningsbok
Rachel Cohn och David Levithan har skrivit ett par böcker ihop. Bland annat den här. Hittade Dash och Lilys utmaningsbok på biblioteket och inser än en gång att David Levithan har fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Han har det. Det som är det lilla extra. Som gör att jag vill äga och läsa alla hans böcker. Dock är det alltid lite förvirrande när de byter person i varje kapittel, men det är bra ändå.
Den enda ljusglimten i denna dunkla tid var att skolan var igenbommad (förmodligen för att alla skulle kunna shoppa tills det stod dem upp i halsen och upptäcka att släkt, precis som arsenik, är bäst i små doser... om man inte längtar efter att dö).
Sidan 8
Vilken sorts papper en person väljer att föra sina anteckningar på kan säga mycket om honom eller henne - själv antecknar jag helt och håller på smallinjerat papper, eftersom jag saknade talang för att teckna och skrev med mikroskopiska kråkfötter som fick bredlinjerat att se spatiöst ut.
Sidan 10
Handstilen tillhörde en flicka. Alltså, man ser det. Den där bedårande skrivstilen.
Sidan 11
Enligt alla utom mig skulle det inte alls vara lika "romantiskt" om min bror och jag hängde med på deras semester. Jag fattar inte vad det är för "romantiskt" med att tillbringa en vecka i ett tropiskt paradis tillsammans med sin äkta hälft som man redan har träffat nästan varenda dag i ett kvarts århundrade.
Sidan 27
Jovisst, vem behöver inte en pojkvän? Men om man ska vara realistisk är de där exotiska varelserna inte så lätta att komma över. Åtminstone inte om man vill ha kvalitet.
Sidan 29
Mamma hade lämnat julklappar åt mig som jag kunde öppna hemma hos henne, och min pappa hade stuckit till mig en hundradollarssedel och sagt åt mig att gå ut på stan. Faktum är att de exakta ord han använde var: "Slösa inte bort alltihop på sprit och kvinnor" - vilket förstås antydde att jag borde slösa bort åtminstone en del av pengarna på sprit och kvinnor. Om det på något sätt hade gått att köpa presentkort på sprit och kvinnor var jag säker på att han skulle ha sagt åt sin sekreterare att springa ut och köpa ett sånt till mig på sin lunchrast.
Sidan 39
På väg mot sängavdelningen funderade jag över hur det kunde komma sig att det är så stor skillnad mellan att hoppa i sängen och att hoppa i säng. Hoppa inte i sängen är verkligen något helt annat än Hoppa inte i säng med vem som helst! eller Ska vi inte ta och hoppa o säng?
Sidan 41
Jag vill tro att det finns någon för mig någonstans. Jag vill tro att jag finns till för att vara där för denna någon.[...] Men jag längtade ändå så pass mycket efter det där konceptet att jag inte ville förskasta det helt och hållet. Med andra ord: Jag vill inte säga till Lily att jag tyckte att vi allesammans hade blivit lurade av Platon och tanken på en själsfrände. För tänk om det visade sig att hon var min.
För mycket. För tidigt. För snabbt.
Sidan 105
Jag gick in i min mammas rum och läste en del av de sidor hon hade vikt hundöron på. Hon gjorde alltid så när hon läste en mening hon gillade, och varje gång jag öppnade boken var jag tvungen att försöka lista ut vilken mening det var som hade gjort intryck på henne.
Sidan 108
"'Det är så väl och rättvist ordnat här på jorden att inte bara sjukdom och sorg kan smitta, utan även skratt och gott humör.'"
Sidan 120
"Jag menar att du, precis som de flesta andra killar, bär omkring på en tjej i dina drömmar, en tjej som är exakt som du vill att hon ska vara. Den människa som du tror att du kommer att älska mest. Och alla tjejer som du träffar blir jämförda med den här flickan som finns i dina drömmar. [...]"
[…]
"En saga?"
Sofia log mot mig. "Tror du att sagor bara är för tjejer? Här har du ett tips: Kolla vem som har skrivit dem. Jag kan garantera dig att det inte bara är kvinnor. [...] Japp, flickor vill ha sina prinsar, men pojkar vill ha sina prinsessor precis lika mycket. Och de vill inte ha någon långdragen uppvaktning. De vill veta genast."
Sidan 155
Jag tittade upp mot himlen och försökte få en förklaring till att någon hade hittat på det missvisande ordet full, när det borde heta tom. En full tjej, helt tom i skallen. Ett uttömt hopp. En kväll som var tom och meningslös.
Sidan 197
"Drosophila", sa jag, när jag mindes ordet.
"Va?" sa Lily.
"Varför faller tjejer alltid för killar med lika långt uppmärksamhetsspann som drosophila?"
"Va?"
"Bananflugor. Killar med lika långt uppmärksamhetsspann som bananflugor."
"För att de är skitsnygga?"
"Det här", sa jag till henne, "är inte rätt tillfälle att tala sanning."
Sidan 199
"Men du förstår: det är det som är det lyxiga i att vara en tölp - man får lov att välja när man ska bry sig och när man inte ska göra det. Alla vi andra sitter där vi sitter när din omtanke börjar sina."
"Du tänker för mycket, grabben."
"Vet du vad, grabben? Du har rätt. Och du tänker inte tillräckligt mycket. Vilket gör dig till den som alltid blåser oss andra och mig till den som alltid blir blåst."
Sidan 203
Morfar vände sig mot mig. "Du får inte lov att ha pojkvänner förrän om tjugo år, Lilybjörnen. I själva verket får din mamma fortfarande inte lov att ha pojkvänner, såvitt jag minns. Men på något sätt lyckades hon slinka igenom."
Sidan 235
"Glöm inte att komma tillbaka och hämta anteckningsboken när jag inte tittar!" sa Boomer. Jag tyckte det var både förbryllande och fascinerande att en person som verkade så butter som Dash var väldigt god vän med en person som var så extremt full av utropstecken som den uppsluppne Boomer. Jag misstänkte att det vittnade gott om Dash, att han kunde uppskatta en sådan snubbe som Boomer.
Sidan 239
"Alltså, vad spelar det för roll om Dash inte gillar dig när han väl lär känna dig?"
"Jag vet inte om jag vill ta den risken." Bli sårad. Bli dumpad. [...]
"Belöningen ligger i risken. [...]"
Sidan 271
"Men tänk om det inte är en ja-eller-nej-fråga?"
"Jag fattar inte vad du menar."
"Jag menar att kärlek kanske inte är en ja-eller-nej-fråga. Det är inte antingen så att man är kär eller att man inte är kär. Alltså, finns det inte olika grader? Och alla de här grejerna, ord och förväntningar och vad du vill, de kanske inte hamnar ovanpå kärleken. Det kanske är som en karta, så att allt har sin egen plats, och när man ser det hela uppifrån - wow!"
Sidan 280
"Vad jag menar", sa Sofia, "är att när folk säger rätt person vid fel tillfälle eller fel person vid rätt tillfälle är det för det mesta en undanflykt. De tror att ödet spelar dem ett spratt. Att vi allihop bara är deltagare i en romantisk dokusåpa som Gud älskar att titta på. Men universum bestämmer inte vad som är rätt och inte rätt. Det gör man själv. Jovisst, du kan hitta på teorier tills du blir blå i ansiktet om huruvida något skulle kunna ha funkat vid ett annat tillfälle eller med någon annan. Men vet du vad du blir av det?"
"Blå i ansiktet?" frågade jag.
"Japp."
Sidan 280- 281
"Du vet vad man brukar säga", påpekade fru Basil E. "Tristess är livets krydda. Och det är därför vi alltid måste använda andra kryddor."
Sidan 282