Symbios

Tycker att det är så himla fint att vi bor ihop. Känns fortfarande som att det hela bara är lite till låns, som att jag snart ska åka hem till mitt flickrum och fortsätta bo där. Fast det ska jag inte göra. Jag vill inte göra det på länge, länge. Helst vill jag aldrig bo längre i mitt flickrum än ett par nätter i sträck igen. För jag vill bo med dig. Få sova bredvid dig varje natt. Att kunna få en puss eller kram när helst jag vill. Att få säga ”gud vad jag tycker om dig” varje dag. Att få höra ”jag tycker om dig så himla mycket” varje dag. Det är så bra och fint på alla sätt och vis. Att ha ett gemensamt ICA-kort, med gemensam matkassa och åka för att storhandla med den där rabattkupongen. Att dela på hushållsarbete – för det mesta lagar jag mat och du diskar. En städar toaletten och den andre dammsuger. Du vill fixa grejer där ute och jag följer med bara för att jag helt plötsligt är intresserad av att tvätta fasader och gräva diken. Mest är det ett intresse som kommer av att jag vill vara med dig. Samtidigt som det kan vara skönt att du går ut och pysslar med ditt så kan jag sitta inne med min dator eller tidning i lugn och ro. Vi äter middag tillsammans och kvällsfikar framför Glee om kvällarna. Skapar våra egna vanor som vi trivs med.

Vi bor tillsammans och lever ihop. Du och jag. I symbios.

 

 
 
0 kommentarer

Hejdå patriarkatet!

 
0 kommentarer

En livshändelse

 
Det här är Tony. Han är scout, snart tjugotre år och elektriker. Han bor utanför Lilla Edet, vilket är typ aslångt bort. Vi har hängt ganska mycket i sommar. Och det beror till stor del på att vi tycker om varandra. Därför står det nu så här på Facebook: 
 
 
0 kommentarer