Punkter jag har samlat i min skrivbok i helgen samt på mitt skrivbord i månader.

  • Var tvungen att sy in en av mina kjolar (den svarta med vita hjärtan) flera centimeter med hjälp av en säkerhetsnål för att den skulle sitta på plats.
  • Ganz betyder mer helt och hållet än ganska.
  • Jag sover i min fleeceväst för att hålla ihop bröstet om natten. Så att det lilla tomrummet där inne inte expanderar och jag vaknar som en våt pöl.
  • Det var pärlor i min säng. När jag gick och la mig och när jag vaknade. Tog bort samtliga vid upptäckandet. (Mest förekommande nattgäst i nämnda säng: Sarah, fem år).
  • Gud vad jag ska äta fil med müsli när jag kommer hem. Funcmüsli, frukmüsli, bran falkesmüsli osv. in i oändligheten.
  • Och bröd. Limporskivor. Polarkaka. Som inte har ost som pålägg.
  • Jag vill stanna till jul enbart för flickorna. Men det går inte.
  • Varför är jag inte bara på det här med kamera? På att ta fina, spontana bilder?
  • Fördelen med bullerskydd på hörlurarna är att man kan sitta i rummet där barnen leker högljutt med varandra utan att störas.
  • Gute Freundinnen sind ein bisschen gleich und ein bisschen verschieden.(Bra vänner är lite lika och lite olika.)
  • Tidigare citerad kompis tycker att vi ska boka in en vinprovning. Med hen som expert. För att jag ska upptäcka storheten med vin.
  • För att få roliga vänner måste du träffa många människor. Även de tråkiga.
  • Att vara scout handlar snarare om att brinna än om att elda.
  • Om unga män bara fick se ut på ett sätt skulle jag välja augusti.
  • Jag har börjat gnissla tänder igen. Något jag inte har gjort på hela sommaren.
  • Mina bra bläckpennor börjar ta slut.
  • Varför kan jag inte använda tyska artighetsfraser på ett naturligt sätt?
  • Saknar skogen så att jag kan gråta.
  • Jag har börjat vakna flera gånger per natt. Somnar om snabbt, men ändå.
  • Känner mig lite vardagsfin med lite smink. Vill ha det oftare, men ser ingen anledning i det när jag bara hämtar Miranda från skolan…
0 kommentarer

Vem kan leva förutan skog?

Ingen storstad för mig. De bor en bit utanför Frankfurt och pappan är på konferens. Därför passade det inte. Men det blev en skogsutflykt på lördagseftermiddagen.  

 

Jag vill gå på hajk. Jag behöver en hajk. Jag fixar det snart inte mer. Måste ha skog. Har alltid sett mig själv som en person som hellre bor i en stad än på landet. Kanske är det fortfarande så, men jag behöver närheten till skogen. Jag är sällan i skogen, men veta att den finns där. Finns till mitt förfogande. Något som varit så självklart för mig att jag glömt att jag har den. Glömt att uppskatta den. Fyra veckor utan minsta lilla dunge märks tydligen. Mer än vad jag trodde. Förstökte få flickorna på en skogsutflykt förra helgen, men de ville hellre pärla pärlplattor. Nu har jag lessnat på de där förbannade pärlorna. Försökte verkligen locka ut i skogen. Gick inte och jag orkade inte bråka. Visst, det var lite bråk i lördags med när vi skulle iväg. Men då var det inte ”mina” barn.

 

 

Att kalla det för skog var att ta i. Men det är den mesta skog jag varit i närheten av sedan jag kom hit. Gick på ordentlig grusväg, satt på gräset och var inte det minsta i skogen. Lekte jage på ängen. Jag ville hoppa över bäcken, gå upp i skogen, tända en brasa osv. Sa inget. Men gud vad det ryckte i scouttarmen.

 

Kom och tänka på en scoutsång:

 

Vem kan leva förutan skog?

Vem kan undvara fjällen?

Vem kan skiljas från

havets våg, utan att återvända.

 

Jag kan leva förutan stad.

Jag kan undvara bullret.

Men ej skiljas från vildmarken,

utan att känna saknad.

 

0 kommentarer

Fina saker med Tumblr


 

 

 

 

 

 

 

 

 
0 kommentarer