En födelsedag med många tankar
Idag fyller enligt mig världens bästa Tony år. Jag har nojat mig ett tag för jag tycker att födelsedagar är ganska viktiga grejer. På senare tid har jag förstått att jag tillhör en i det närmaste utrotad sort - har slutat grundskolan och tycker om födelsedagar. Jag tycker om att skriva önskelistor, tänka på vad vi ska äta (först på födelsedagen och sen på kalasen) samt fixa och dona. Sen tycker jag om att fira födelsedagar. Först och främst för att jag då får ett bra tillfälle att göra fina inslagningar och kort till födelsedagsbarnet, men även för att få chans att tänka ut en bra present. Tony verkar vara mer normal än jag. För han önskade sig ingentig, vill inte bjuda hit någon och kanske helst av allt begrava sig under en sten. (Det sista vet jag inte säkert, men skulle inte förvåna mig.) Så när hans föräldrar igår hörde av sig om att de ville bjuda på resturang ikväll sa han ja. För då slipper han tänka på grejer. Jag har däremot varit tjusigare än vanligt på jobbet med fin, grå klänning, håruppsättning och ögonskugga. (En elev frågade "brukar du ha silver vid ögonen?" och barnmorskan på UMO sa att jag var väldigt fin i håret.) Angående presenter tänkte jag mig tokig innan jag kom fram till vad det fick bli. Vi har tittat på Glee under kvällarna sedan jag flyttade in och har nu ett avsnitt kvar av säsong 3, därför kändes det naturligt att ge honom säsong 4. Vilket han fick i morse, till frukost. (Jag sa åt honom att han inte fick vistast i köket efter det att han hade borstat tänderna, så jag la fram paketet då.) Plus ett kärleksbrev och en grattishälsning på vår griffeltavledörr. När jag handlade nu på eftermiddagen köpte jag sju röda rosor som nu står på köksbordet bredvid paketet mina föräldrar har skickat. Sen har jag ett paket kvar. Som är lite roligare/mer personligt. Men eftersom Tony nu befinner sig i köket tänker jag inte avslöja. Han får det lite senare ikväll. Och herregud vad jag har skrivit. Tycker väl helt enkelt om att skriva.
