Barnmorskan i East End

Minns inte riktigt vilken sommar det var, men SVT visade i alla fall Barnmorskan i East End. Jag började titta av en slump och försökte se varje avsnitt. Minns i alla fall att jag var fascinerad av det hela. Barnmorskor, nunnor, graviditeter och födslar i ett fattigt London under 1950-talet. Den gången visste jag inte att TV-serien baserades på Jennifer Worths bok med samma namn. Hittade boken hemma i mammas bokhylla för ett tag sedan och jag gillar den verkligen! Jag betvivlar inte ett ögonblick att alla dessa saker har hänt, men jag har en viss misstanke om att en person kan vara ett hopkok av flera andra. När jag började med att läsa, började jag längst bak – med ordlistan – något jag inte ångrar. Eller, kanske lite. För efter att ha läst ordlistan kände jag spontant att jag aldrig vill genomgå en förlossning. Jag tycker att alla ska läsa, framförallt med tanke på att 1998 hade Terri Coates efter noggrann forskning kommit fram till att barnmorskor praktiskt taget var obefintliga i litteraturen!

 


 

Ett barn blir till i kärlek eller lusta, föds i smärta och plåga som följs av glädje eller lidande och vånda.

Sidan 8

 

Jane Austen beskriver inte någon enda gång i hela sitt författarskap ett samtal mellan två ensamma män, för som kvinna kunde hon inte veta hur ett exklusivt manligt samtal tedde sig.

Sidan 29

 

Alla däggdjur har en viss grad av oberoende redan när de föds. Många djurungar är uppe och springer omkring bara några timmar efter födseln. Andra kan åtminstone hitta bröstvårtan och börja dia. Det mänskliga barnet kan inte ens göra det. Om inte bröstvårtan eller spenen placeras i barnets mun och sugandet stimuleras dör det av svält. Jag har en teori om att alla människobarn föds för tidigt. Om man tänker på människans livslängd – ungefär sjuttio år – och jämför henne med andra djur med samma livslängd borde den mänskliga graviditeten vara ungefär två år lång. Men vid två års ålder är människans huvud alldeles för stort för att en kvinna ska kunna föda fram det. Därför föds våra barn för tidigt, i ett tillstånd av total hjälplöshet.

Sidan 54

 

Nunnornas löften om fattigdom, kyskhet och lydnad är svåra, mycket svåra. Men ännu svårare är uppgiften att leva dag ut och dag in med sina systrar i Anden.

Sidan 184

 

Mrs Jenkins var så van vid att sova i en länstol att hon inte kunde övertalas att prova sängen, så där var det katterna som sov. Syster Evangelina sa syrligt att den nya regeringen måste ha mer pengar än förstånd efter som den tillät socialtjänsten att vårda katter.

Sidan 267

 

Vårt släktes manliga medlemmar är underbart naiva.

Sidan 323

 

 

0 kommentarer