Låt vargarna komma
Låt vargarna komma är en sådan där bok som har snurrat runt en del i bloggosfären. Såg Carol Rifka Bruts bok på biblioteket sist jag var där och tog med den hem. Det tog lite tid innan jag fick läst ut den, trots att jag oftast tyckte den var bra. Har skrivit en anteckning om den som lyder: ”Lite vrickad, men bra. Om (omöjlig)kärlek på flera plan.”
Om man hittar en sådan person skulle man inte behöva ha sex. Man skulle ju bara kunna hålla om varandra, eller hur? Man skulle kunna sitta nära varandra, kura ihop sig intill varandra så att man kunde höra personens inre maskineri brumma på. Man skulle kunna pressa örat mot den andras rygg, lyssna till personens rytm och veta att man båda bestod av exakt samma saker. Sådant skulle man kunna göra.
Ibland, om man står tillräckligt nära en annan person, vet man inte ens vems mage det är som kurrar. Man tittar på varandra och ber om ursäkt och säger: "Det var jag", och sedan skrattar man. Man behöver inte sex för att sådana saker ska hända. För att kroppen ska glömma bort hur den ska veta om den är hungrig eller inte. För att man ska missta någon annans hunger för sin egen.
Sidan 261
Jag undrade alltid varför folk sysslade med saker som de inte tyckte om. Livet verkade vara en avsmalnade tunnel. Precis när man föds är tunneln ofantligt stor. Man kan bli vad som helst. Men sedan, typ sekunden efter att man föds, smalnar tunneln av till hälften. Man är en pojke och då vet man redan säkert att man inte kommer att bli mamma och antagligen inte manikyrist eller dagisfröken. Sedan blir man större och allt man gör leder till att tunneln krymper lite till. Man bryter armen när man klättrar i träd, vilket innebär att man får välja bort en karriär som basebollspelare. Man får underkänt på vartenda matteprov och ger upp hoppet om att bli naturvetare. Ungefär så. På det sättet fortsätter det år efter år ända tills man sitter fast. Man har blivit bagare eller bibliotekarie eller bartender. Eller revisor. Och där är man. Jag tänker att när man dö kommer tunneln att vara så smal, och man kommer ligga klämd under så många val, att man helt enkelt krossas.
Sidan 296
Jag tänkte på alla sortens kärlek det fanns i världen. Jag kunde komma på tio utan att ens anstränga mig. Sättet föräldrar älskar sitt barn på, sättet man älskar en hundvalp eller chokladglass eller sitt hem eller sin favoritbok eller syster på. Eller sin morbror. Det finns de sorteras kärlek och sedan finns det den andra sorten. Den där man faller handlöst. Man-och-fru-kärlek, flickvän-och-pojkvän-kärlek, sättet man älskar en skådespelare i en film på.
Sidan 318