Jag har precis avslutat ett fint samtal med bästaste Sara. Det var jag som drömmde drömmar inatt som min första tanke var när jag vaknade var "meorera hela drömmen, för du vill inte glömma den". Vid såna tillfällen måste man prata med någon, och inte någon som kan ha för hemska assosiatoner till verkligheten (som man själv redan tänkt på och inte vill bli påmind om, fast drömmen var den finaste på länge), då är det bra att ha en bästa vän som ställer upp. Och kanske ännu bättre att människan ifråga bor långt borta. Fast lite närmare hande inte skadat... Sen pratade vi om nyår också (för hon kommer hit då, eftersom höstlovet sket sig...) och det kan nog bli riktigt, riktigt bra^^
