Schatten und Licht, del 8
Gustav:
Han kände hur hans arm höll på att domna, men han vågade inte röra på den med rädsla för att väcka Mirjam. Hon sov med huvudet imot hans arm. Han kände också för att sov. All mat, snacks och film hade gjort honom dåsig. Dock ville han väldigt gärna se klart filmen de såg på. Shrek. Han hade inte haft möjlighet till att se den tidligare. Massor av saker hade kommit i vägen.
Filmen började närma sig slutet. Alla medverkande figurer dansade runt i träsket. Han lyssnade på texten till låten de dansade till.
” I thought love was only true in fairy tales
Meant for someone else but not for me.
Love was out to get me
That's the way it seems
Disappointment haunted all my dreams.
And then I saw her face
Now I'm a believer.
Not a trace
Of doubt in my mind.
I'm in love
I'm a believer, I couldn't leave her
if I tried”
Han kände igen sig så. Ända tills i måndags hade han trott att kärlek bara fanns i sagor. Om den nu ändå fanns, då var den inte menad för honom. Men när han kom in i klassrummet i måndags och fick se hennes ansikte, då blev han troende i kärlekens religion. Det var ingen tvekan, han var kär.
Han blickade ut över det dunkla vardagsrummet när eftertexterna började rulla i rutan. I andra änden av soffan satt Andreas och Georg och sov. I den ena fåtöljen sov Tom och i den andra, större, låg Julia och Bill. De värken sov eller tittade på filmen. De var mest i sin egen värld. En värld med bara de två.
Tom började röra på sig i sin fåtölj. Det dröjde inte länge förrän han hade öppnat ögonen och låtit dem svepa över rummet innan ett flin spred sig över hans läppar. Han kastade en finurlig bild till honom själv. Tom tassade ut i köket. Han hörde kranen spola. Tom kom ut tassande igen med en vattenkaraff i handen och höll ett finger framför munnen i tecken åt honom att vara tyst. Tom ställde sig alldeles bakom Julia och Bills fåtölj. Med en hastig rörelse hade han tömt hela innehållet i karaffen på de två i fåtöljen.
”Iiiiiiiiiihhh!!” Båda två flyger upp med ett tjut. Han känner hur det varma huvudet som tidigare vilade på hans axel lyfts upp.
”Tom! Vad gör du?!” tjöt Julia.
”Roar mig.” Svarade han med ett flin.
”Vad var det som hände?” Frågande Georg yrvaket.
”Min kära broder hällde vatten på mig och min flickvän.” Svarade Bill med rösten drypande av sarkasm. Om blickar kunde döda hade Tom varit lika död som en levande sten. Både Bill och Julia hade riktiga mördarblickar efter det blöta avbrottet.
Han kände hur ett skratt började bubbla i magen på honom. Det spred sig och han började gapskratta.
”Om jag bara får fråga.” Sa Bill. ”Vad är det som är så roligt?” Rösten dröp fortfarande lika mycket av sarkasm. Om inte mer. Han försökte samla sig.
”Ni ser… Haha… Ni ser ut… Haha” Hon fick inte fram mer i mellan skrattattackerna.
”Vi ser ut som vad?” Frågade Julia. Hon verkade inte lika sur som Bill. Men sur. Det var hon.
”Våta… Haha… Våta Katter” Han vred sig av skratt. De andra började dra på smilbanden. Alla utom Bill. Han såg fortfarande inte det roliga.
Det dröjde ett tag innan de alla hade slutat skratta. Då hade även Bill sett det roliga i det hela.
”Kom. Vi går och byter om Bill.” Sa Julia och drog iväg honom uppför trappan.
”Det där kan ta ett tag.” Flinade Tom. ”Någon som vill ha te i väntan?”
”Varför inte?” Svarade Mirjam.
Alla fem gick ut i köket och satte på vattenkokaren. Tog fram mackor och pålägg.
De hade just satt sig ner runt bordet när Julia och Bill kom ner för trappan, hand i hand, med rosor på kinderna. Julia hade fått låna ett par byxor och en tröja av Bill. De satt spänt över hennes välutvecklade kropp.
”Det där tog tid.” Flinade Tom retsamt. Bill bara blängde surt på sin bror innan han slog sig ner vid bordet tillsammans med Julia. Hon sträckte sig efter två te koppar åt dem.
”När fyller ni alla år här då?” Frågade Mirjam.
”Jag fyller år idag.” Svarade Bill med ett skratt. Han hade ganska snabbt kommit över Toms bravader. ”Å Julia fyller i oktober. Min kära broder fyller även han år idag.”
”Jag fyller om en vecka och Georg i slutet av mars.” Sa han.
”Så snart?” Utbrast hon. ”När fyller du då?” Hon hade riktat sig till Andreas.
”I januari. Den tolfte.” Svarade han en aning bittert. ”När fyller du själv?”
”Jag fyllde för drygt två veckor sen.”
”Då får vi ju fira dig och Gustav samtidigt!” Sa Julia uppspelt.
”Nej! Nej! Nej!” Utropade han och Mirjam i mun på varandra.
”Jag firade innan vi flyttade hit.” Försvarade hon sig med.
”Ni vet att jag inte tycker om tillställningar med mig själv i fokus!” Tog han till sitt försvar.
”Då får ni göra er välförtjänta av att slippa undan allt det hemska som kan hända i framtiden.” Hotade Andreas lekfullt, som hade börjat spinna vidare på Julias kula. Han började få onda aningar om att hur han än gjorde skulle han inte kunna slippa undan en fest. Något som han inte var riktigt förtjust i.
Georg gäspade stort. Gäspen spred sig kring bordet likt en löpeld.
”Är det någon som är trött?” Frågade Tom. Ingen svarade. Alla tittade bara på varandra och började skratta.
”Det är kanske bäst att vi lägger oss.” Skrattade Georg i en gäsp.