Schatten und Licht, del 7,5

Mirjam:
”Mhmmm… Det här var utsökt.” Sa Andreas och sträckte på sig. De hade ätigt upp maten och det hade smakat bättre än vad hon först hade trott. Micrad mat brukar sällan vara så gott.
”Då är det bara efterrätten som saknas” Sa Tom ”Vilket vi har glömt…” Fortsatte han i dalande tonfall när han kom på sig själv.
”Men det har inte vi!” Utropade Andreas. Han försvann ut i hallen. Efter följde Georg och Gustav. Han hade snabbt hämtat sig ifrån avsvimningen. De vinkade till henne och Julia att följa med. Ute i hallen stod det en kylväska. Ur den trollade Andreas fram en maffig gräddtårta med ljus som han tände.
”Kanske inte världens nyttigaste tårta, men säkert den godaste.” Sa Julia då hon fick syn på den.
”Någon gång måste det få vara fest.” Svarade Andreas innan han började tåga ut i köket med de andra efter sig. Julia tog ton och började sjunga:
”Ja må dem leva.” De andra stämde in.
”Ja må dem leva,
Ja må dem leva ut i hundrade år!
Ja visst må de leva,
Ja visst ska de leva ut i hundrade år!
Ett fyrfaldigt leve för Bill och Tom!
De leve, Hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurraa!” Tvillingarna hade skaffat sig ögon som tefat medans de anda var ute ur köket.
”Stå inte där som ett par fån. Blås ut ljusen vettja’!” Sa Georg. Tvillingarna fann sig, drog in luft och blåste ut ljusen precis samtidigt.
”Sluta med det där!” Utropade hon.
”Med vad?” Frågade Bill och Tom samtidigt.
”Med det där! Ni gör saker hela tiden samtidigt. Det skrämmer mig.”
”Varsågoda att hugga in på tårtan.” Andreas huvud stack upp bakom Toms ena axel. I ena näven höll han ett halvt dussin skedar. De högg in på tårtan.
0 kommentarer